Lär dig om torrfoder

UTFODRING AV KATT – GRUNDERNA I NÄRINGSLÄRA FÖR KATT
Lisa A. Pierson, DVM
catinfo.org
Översatt till svenska med författarens tillstånd
Originalet hittas på adressen http://catinfo.org/docs/FEEDING%20YOUR%20CAT%20Short%202-12-10.pdf
Denna text är en kraftigt förkortad version av mera utförliga artiklar som kan läsas på
www.catinfo.org. Sidorna online innehåller också nyttiga länkar och bilder.
Utfodringen är grundstenen för hälsa. Denna text redogör för några, ofta förbisedda, principer i
kattens näringslära och förklarar varför katter har bättre chanser till optimal hälsa ifall de utfodras
med högkvalitativt våtfoder istället för med torrfoder. Att tänka efter lite när du matar din katt eller
dina katter kan betala tillbaka sig under deras livstid och mycket troligt minska risken för att de
drabbas av allvarliga, smärtsamma och kostsamma sjukdomar. Ett ökande antal av medlemmarna
i American Veterinary Medical Association, inklusive certifierade specialister, rekommenderar nu
starkt att man ger burkmat istället för torrfoder.
De tre huvudproblemen med torrfoder är:
1) proteinsorten – för mycket vegetabiliskt protein jämfört med animaliskt protein
2) för mycket kolhydrater
3) för lite vatten.

Stycken
– Men min katt ”klarar sig bra” på torrfoder!
– Vikten av animaliska proteiner, jämfört med växtproteiner
– Problemet med kolhydrater i torrfoder för katter
– Katter behöver få i sig vatten även via maten – detta är den viktigaste delen av denna text.
– Hur man läser innehållsförteckningen för djurfoder – se catinfo.org – 1) Feeding Your Cat och
2) Commercial Canned Food
– Vanliga medicinska problem relaterade till torrfoder
– Torrfodrets säkerhet
– Tips för övergång till våtmat – att få torrfodersberoende katter att äta burkmat – se
catinfo.org och högerkanten för en PDF
– hemtillverkade och kommersiella råa eller halvkokta köttdieter
– några avslutande tankar

Min katt ”klarar sig bra” på torrfoder!
Alla levande djur ”klarar sig bra” tills synliga tecken på sjukdom börjar visa sig. Det kan låta som ett
mycket självklart och grundläggande uttalande, men om du tänker på det…
– Alla katter på Feline Diabetes Message Board ”klarade sig bra” tills ägarna började lägga
märke till symtomen för diabetes.
– Alla katter med ett tilltäppt urinrör ”klarade sig bra” tills de fick svårt att urinera och antingen
dog av att urinblåsan sprack eller behövde köras akut till veterinär för att katetriseras.
– Alla katter med inflammerad urinblåsa (cystit) ”klarade sig bra” tills de fick smärtor och blod
i urinen samt började kissa utanför lådan.
– Alla katter ”klarade sig bra” tills de började visa tecken på foderintolerans/IBD (inflammatory
bowel disease) på grund av att de utfodrats med ingredienser som var olämpliga för deras
art och hyperallergena.
– Alla katter ”klarade sig bra” tills deras njur- eller urinstenar blev tillräckligt stora för att
orsaka kliniska symtom.
– Alla cancerpatienter ”klarade sig bra” tills deras tumörer växte sig så stora eller spridde sig
så mycket att kliniska tecken kunde observeras.
Poängen är att sjukdomar ligger och ”jäser” under ytan under lång tid innan de blir
synliga hos en levande varelse.
Blir alla katter uppenbart sjuka när de äter en diet olämplig för deras art i form av torrfoder?
Självklart inte, men många blir det. Det är orsaken till att påståendet ”men min katt klarar sig
bra på torrfoder” betyder väldigt lite för mig. Jag tror nämligen på förebyggande utfodring –
inte att man ska ingripa först när det är för sent. Jag vill inte säga ”oj… jag antar att han inte
klarar sig så bra nu!” när jag får in en patient med ett medicinskt problem som kunde ha
undvikits ifall katten, till att börja med, fått en diet lämplig för hans art.

För att hänga med i argumentationen om förebyggande utfodring måste man först förstå att
kolhydrater ödelägger blodsocker/insulin-balansen hos många katter, att urinvägarna hålls
friskare när en lämplig mängd vatten flödar genom dem, att katter till sin natur har en svag
törstkänsla och behöver vatten i sin mat samt slutligen att katter är strikta köttätare, vilket
betyder att de är byggda för att få sitt protein från kött – inte från växter.
Katter behöver animaliskt protein
Katter är obligata (strikta) köttätare och väldigt olika hundar i fråga om sina näringsmässiga
behov. Vad betyder det då att vara en ”obligat köttätare”? Det betyder att din katt av naturen är
byggd att få sina näringsbehov fyllda genom konsumtion av stora mängder animaliska
proteiner (kött/organ) och att den har mycket mindre näringsmässigt utbyte av vegetabiliska
proteiner (säd/växter). Det betyder att katter saknar vissa metaboliska funktioner och att de
inte kan tillgodogöra sig vegetabiliska proteiner lika effektivt som animaliska proteiner.
Det är mycket viktigt att komma ihåg att alla proteiner inte är likadana.

Proteiner från animaliska vävnader har en komplett aminosyreprofil. (Aminosyror är
proteinernas byggstenar. Tänk på dem som bitar i ett pussel.) Växtbaserade proteiner
innehåller inte alla de nödvändiga aminosyror en obligat köttätare behöver. Kvaliteten på och
sammansättningen av ett protein (finns alla pusselbitar?) beskrivs med termen biologiskt
värde.
Människor och hundar kan utnyttja pusselbitarna som finns i växtproteiner och tillverka de bitar
som fattas. Katter kan inte göra detta. Det är orsaken till att människor och hundar kan leva på
en vegetarisk diet medan katter inte kan det. (Observera att jag inte rekommenderar
vegetariska dieter för hundar).
Taurin är en av de viktigaste aminosyrorna som finns i kött men inte i växter. Taurinbrist
orsakar blindhet och hjärtproblem hos katter.
Proteinet i torrfoder, som ofta är till största delen växtbaserat, är inte likvärdigt med
proteinet i burkmat, som är köttbaserat. Proteinet i torrfoder har därför ett lägre biologiskt
värde. Eftersom växtproteiner är billigare än köttproteiner får djurfoderföretagen större
vinstmarginaler när de använder majs, vete, soja, ris och så vidare.
Veterinära näringsfysiologer och representanter för djurfoderfirmor säger sig veta exakt vad
som saknas i växter vad gäller näringsformer och -mängder – näringsämnen som annars skulle
finnas i en köttbaserad diet. De påstår att dessa saknade ämnen har tillsatts i deras foder för
att dessa ska bli kompletta och balanserade och fylla näringsbehoven hos en obligat köttätare.
Problemet med det här resonemanget är att människan inte är så smart, och att vi har gjort
ödesdigra misstag tidigare när vi försökt gissa oss fram till hur man ska kompensera för en så
drastisk avvikelse från naturen. För inte så länge sedan (80-talet) blev katter blinda och dog
av hjärtproblem på grund av människans övermod. Man upptäckte i slutet av 80-talet att katter
är mycket känsliga för taurinbrist och våra katter betalade dyrt för att människan avvek så
mycket från naturen för att öka djurfodertillverkarnas vinstmarginaler.

Det finns flera anledningar till att en diet innehåller för lite taurin, men en av dem är att man
använder sig av växter som den främsta proteinkällan. I stället för att minska vinstmarginalen,
och gå tillbaka till det naturen tänkt sig genom att tillsätta mer kött i fodren, började
fodertillverkarna helt enkelt tillsätta taurin i sina foder.
Slutet gott, allting gott – för detta specifika problem – men hur vet vi att människan inte blint
rusar vidare, omedveten om något annat nödvändigt näringsämne som saknas i en
växtbaserad diet? Varför är människan så övermodig att hon tror att hon kan avvika så
mycket från det som en katt av naturen är skapad att äta?
Vi kan också ställa oss följande fråga: hur många katter blir sjuka eller dör på grund av dessa
artolämpliga dieter utan att patientens diet ens ifrågasätts som en möjlig orsak till sjukdom eller
död? Vi kan inte svara definitivt på denna fråga, men jag har inga tvivel om att svaret skulle bli
”många”.
Överlever katter på dessa kompletterade växtbaserade dieter? Ja, många gör det.
Frodas de på dessa dieter? Nej, det gör de inte.
Observera särskilt ordet ”överleva” jämfört med ”frodas” eftersom det är en mycket stor
skillnad mellan dessa två hälsotillstånd.

Ett annat viktigt problem knutet till proteinet i torrfoder är att det kokats vid höga temperaturer
under lång tid. Den långa kokning som krävs för att reducera vattnet i maten kan minska
proteinkällornas biologiska värde.
Hårdkokning förstör också andra näringsämnen. Människan måste då gissa vilka
näringsämnen – i vilken form och i vilka mängder – som förstörts i kokningsprocessen och
sedan försöka tillsätta dem i dieten igen.
Eftersom människan aldrig kommer bli lika ”smart” som naturen – hon kommer aldrig känna till
varje detalj hos kattens naturliga bytesdjur – är det uppenbart att det är förknippat med stora
risker när övermod och girighet får människan att avvika så drastiskt från en katts naturliga
diet.
Låt dig inte förvirras av proteinvärdena som anges i procent för torr- och våtfoder när du tittar
på den totala proteinmängden i ett foder. Vid första anblicken kan det verka som om torrfodret
har en högre proteinhalt än våtfodret – men det är inte sant när man jämför torrsubstans, vilket
är det korrekta sättet att jämföra dessa två fodertyper. De flesta våtfoder har högre proteinhalt
räknat i torrsubstans än torrfoder. Kom också ihåg att procenttalen inte ger hela bilden ifall
detta inte är fallet. Det är proteinets biologiska värde som är av betydelse.
Vi ger våra katter för mycket kolhydrater
I naturligt tillstånd skulle katter – vars unika biologi gör dem till äkta köttätare – inte äta så stora
mängder kolhydrater som finns i de torrfoder vi rutinmässigt matar dem med. Du kommer aldrig
att få se en vildkatt jaga en kexflock som springer över savannen i Afrika eller torka sin mus
och toppa den med en sufflé av majsmjölsgluten.
I vilt tillstånd skulle din katt äta en proteinrik, köttbaserad diet med hög vattenhalt och måttliga
mängder fett, och enbart 3–5 % av dieten skulle bestå av kalorier från kolhydrater. Ett
genomsnittligt torrfoder innehåller 35–50 % kalorier från kolhydrater. Vissa av de billigare
torrfodren innehåller ännu högre halter.
Detta är inte vad naturen avsåg att din katt skulle äta.
Ett högkvalitativt våtfoder å andra sidan innehåller ca 3–5 % kalorier från kolhydrater.
Notera dock att inte alla våtfoder innehåller lämpligt låga mängder av kolhydrater. T.ex.
innehåller de flesta av Hill’s Science Diet-fodren (som säljs i djuraffärer) och Hill’s Prescription
Diet-fodren stora mängder kolhydrater, och det gör dem till foder som jag inte skulle välja att
utfodra med.
Katter har en fysiologiskt sämre förmåga att utnyttja kolhydrater på grund av att de saknar
vissa enzymatiska funktioner som finns hos andra däggdjur. Dessutom saknar de salivenzymet
amylas. Katter har inget behov av kolhydrater i dieten och oroväckande nog är det ett
faktum att en diet med höga halter kolhydrater kan vara skadlig för deras hälsa, vilket
jag återkommer till senare.
Med detta i åtanke är det väl lika ologiskt att utfodra en köttätare med spannmål som
smaksatts med kött, som det vore att utfodra en häst eller ko med kött? Varför fortsätter vi då
mata våra köttätare som om de vore växtätare? Svaret är enkelt. Spannmålsprodukter är
billiga. Det är behändigt och bekvämt att utfodra med torrfoder. Låga priser och
bekvämlighet säljer.

Är då en kolhydratrik och växtbaserad diet med låg vattenhalt den bästa för våra katter?
Absolut inte.
Obligata köttätare är skapade att äta kött – inte spannmål – och de behöver få vatten även via
fodret, vilket beskrivs senare.
Katter behöver få i sig mycket vatten via maten
Detta är den viktigaste delen av den här artikeln.
Vänligen se sidan Feline Urinary Tract Health på catinfo.org för att läsa om hur söta Opie led
extremt och nästan förlorade livet efter att hans urinrör täpptes till och hans urinblåsa nästan
sprack.
Kom ihåg att det billigaste våtfodret är bättre än vilket torrfoder som helst som finns på
marknaden.
Vatten är ett extremt viktigt näringsämne som bidrar till den allmänna hälsan hos alla levande
varelser. Lägg detta till det faktum att katter har en svag törstkänsla jämfört med andra
arter så förstår du varför det är nödvändigt att de intar en vattenrik diet. Kattens bristande
törstkänsla leder till en lätt kronisk uttorkning när torrfoder utgör största delen av deras
diet.
En katts normala byte innehåller ca 70–75 % vatten, vilket är tillräckligt för att upprätthålla livet
hos en frisk katt. Torrfoder innehåller bara 7–10 % vatten medan våtfoder innehåller ca 75–
78 % vatten. Burkmat motsvarar således i högre grad den naturliga dieten för en katt och är
lämpligare för att fylla kattens vattenbehov.
Jag kan höra läsaren säga ”… men jag ser att min katt dricker regelbundet, så han måste få i
sig tillräckligt!”
En katt som äter en diet dominerad av torrfoder dricker visserligen mer vatten än en katt som
äter burkmat, men i slutändan, när mängden vatten från alla källor läggs samman (det vatten
som finns i fodret samt det vatten katterna dricker) visar det sig att katten som äter torrfoder
bara får i sig ungefär hälften av det vatten som den våtfoderätande katten får. Detta är
avgörande när man tänker på hur vanliga njur- och urinblåseproblem är hos katter.
Kom ihåg att när din katt börjar äta en mer vätskerik diet, det vill säga burkmat, så kommer
urinmängden att öka avsevärt – ofta dubbleras – vilket är mycket bra för urinblåsan. Tänk på
det som att blötmaten sköljer ur kattens urinblåsa flera gånger per dag. På grund av den ökade
urinmängden måste toalettlådan städas oftare eller så måste flera lådor införskaffas. Se
sidan The Litter Box From Your Cat’s Point of View på catinfo.org för skälen till att jag anser att
klumpande kattströ är det enda hygieniska strövalet för katter. Strömaterial som inte klumpar
sig är inte hygieniska eftersom du inte får bort all urin.
Vanliga hälsoproblem hos katt och hur de är knutna till utfodring
Det finns ett mycket starkt och logiskt samband mellan hur vi nuförtiden matar våra obligata
köttätare och många av de livshotande sjukdomar som drabbar dem. Se catinfo.org för mer
information om de sjukdomar som kort diskuteras nedan.
– Diabetes: Diabetes är en mycket allvarlig – och svårskött – sjukdom som inte är ovanlig
hos katter. Vi känner inte till alla orsaker till denna komplexa sjukdom, men vi vet att många
diabetessjuka katter inte längre behöver insulin eller behöver märkbart mindre insulin när
kolhydratnivån i deras foder minskas till en nivå som är mer lämplig för arten än den som
finns i många kommersiella foder.
Med detta faktum i åtanke, samt det faktum att vi vet hur katten omsätter kolhydrater, är det
inte att gå för långt om man säger att dieter med höga halter kolhydrater mycket väl kan
vara en viktig faktor för att orsaka diabetes hos vissa katter.
Förutom problemet med kolhydrater och hur de påverkar blodsockernivåerna hos de flesta
katter är torrfoder mycket kaloritätt, det är smakligt och det ges vanligen i obegränsad
mängd, vilket ofta leder till fetma.
Fettceller producerar en substans som gör de andra cellerna i kroppen resistenta mot
insulin. Detta främjar det diabetiska tillståndet.
Det är mycket viktigt att förstå den effekt en diet med lite kolhydrater har på
insulinbehovet hos en diabetessjuk katt.
Ifall du bestämt dig för att ge din diabetessjuka katt en diet med låga halter kolhydrater, ta
en titt på sidan Feline Diabetes på catinfo.org innan du ändrar utfodringen. Försäkra dig om
att du läst stycket som har ett stopptecken på denna sida.
– Njursjukdom: Kronisk njursjukdom är troligen den främsta orsaken till dödlighet hos katter.
Det är oroande att tänka sig vilken roll kronisk uttorkning kan spela för uppkomsten eller
förvärrandet av felin njursjukdom. Specialtorrfoder för njursjuka katter som t.ex. Hill’s
Prescription k/d – som ofta förskrivs av veterinärer – innehåller bara lite vätska (~10 %
jämfört med 78 % för blötmat) vilket försätter din katt i en allt annat än optimal
vätskebalans.
Jag måste säga att jag tycker det är ytterst häpnadsväckande att höra om hur många katter
som får vätska subkutant medan de ges en torrfoderdiet. Det är en extremt ologisk och
ohälsosam praxis och man måste göra allt man kan för att få dessa katter att övergå till en
diet med lämplig vattenhalt.
Notera också de första fyra ingredienserna i Hill’s Prescription k/d med det faktum att katten
är en köttätare i åtanke:
malt ris, majsglutenmjöl, animaliskt fett, kyckling- och kalkonmjöl
Detta är ett foder som de katter jag har i min vård aldrig skulle få i sina skålar. De
första tre ingredienserna innehåller inget animaliskt protein vilket gör fodret till en
lågkvalitativ och olämplig diet för vilken katt som helst. Det finns verkligen mycket
hälsosammare foder tillgängliga för katter med njursjukdom än torr k/d.
– Cystit (urinblåseinflammation) och urin- eller njurstenar
Se sidan Feline Urinary Tract Health på catinfo.org för mer detaljerad information om
urinvägsproblem. Det första stycket på den sidan lyder som följer:
Om jag kunde få läsaren att ta med sig enbart ett ord från den här texten vore det
”vatten”. Ifall din katt äter en diet med tillräckligt mycket vätska (enbart burkmat), har
du goda utsikter att aldrig behöva läsa den här texten.

Cystit (inflammation – INTE nödvändigtvis infektion – i urinblåsan) är ett extremt vanligt och
mycket smärtsamt problem hos katter som i de flesta fall inte beror på en infektion. Detta är
mycket viktigt att förstå för att vi ska sluta att felaktigt använda antibiotika och för att vi
ska börja använda mer smärtmediciner för dessa fall.
Många människor – även veterinärer – använder felaktigt termen UVI (urinvägsinfektion) för
att namnge vad som vanligen är en steril (steril = INGEN infektion) cystit. Dessa katter
kallas ofta UVI-patienter och ges antibiotika i onödan när de i själva verket skriker efter
smärtmedicinering. Kom ihåg att blod i urinen inte nödvändigtvis tyder på att man har
att göra med en infektion.
En bakterieodling och resistensbestämning bör göras på dessa patienter för att bevisa att
de har – eller inte har – en infektion. Vi måste sluta behandla alla fall av cystit med
antibiotika utan att ha stödjande bevis för att djuret har en infektion!

Vattenhalten i dieten är inte det enda problemet som har att göra med cystit, även om den
är en viktig faktor som vi kan styra. Stress tros också spela en avgörande roll i uppkomsten
av cystit och även katter som får enbart burkmat kan få anfall av cystit. Denna sjukdom är
mycket frustrerande att handskas med och en sjukdom som veterinärkåren inte har alla
svar om. Det vi vet är att minskad stress och ökat vatteninnehåll i dieten är de viktigaste
sakerna man bör ta itu med. Vattenhalten i dieten är lätt att kontrollera – ge katten burkmat
med tillsatt vatten. Problemet med stress är en annan sak och svårare att korrigera
eftersom katter kan vara mycket känsliga och ofta är ”tysta” i sin stress.
Eftersom cystit kan vara extremt smärtsamt och smärta leder till stress är det viktigt att
dessa katter får smärtstillande. Buprinex (verksamt ämne buprenorfin, övers. anm.) är ett
bra val för smärtmedicinering. Olyckligtvis förbiser många veterinärer smärtlindring
som en viktig del i behandlingen av detta vanliga problem hos katter.
Cystiten kommer ofta tillbaka hos de här patienterna och detta smärtsamma hälsoproblem
kan vara mycket frustrerande att ha att göra med. Positivt är dock att de flesta av katterna
som har symtom tillfrisknar spontant även utan behandling. Det har till och med skämtsamt
sagts att en katt med cystit slutar ha symtom inom sju dagar med antibiotika och inom en
vecka utan antibiotika.
Olyckligtvis får ofta antibiotikan äran i dessa fall, även när den inte hade något att göra med
patientens tillfrisknande, eftersom människor inte förstår detta problem. När detta fortgår
fortsätter felanvändningen av antibiotika.
Cysitit kan leda till felaktigt urinerande (urinering utanför toalettlådan) och stenar kan,
genom att blockera utflödet av urin, göra att blåsan spricker med dödlig utgång.
En katt som upprepade gånger går i toalettlådan men inte kissar behöver
OMEDELBART undersökas av en veterinär! Denna sjukdom är en av orsakerna till att
det är så viktigt att använda klumpande kattsand. Med klumpande kattsand kan du se
precis hur mycket katten kissat eller om den alls har kissat.
Det är viktigt att komma ihåg att ”kristaller” inte är samma sak som stenar. Kristaller finns
ofta normalt i katturin och det är inte nödvändigtvis lämpligt att sätta en katt på ett
foder anpassat för urinvägsproblem när kristaller hittas i urinen.
Jag ser ofta att man lägger för stor klinisk vikt vid att identifiera kristallerna i urinen utan att
tänka på hur urinprovet hanterats. Det är mycket viktigt att förstå att kristaller ofta bildas
snabbt i urinen så fort den är utanför kroppen (på 30–60 minuter). Ifall veterinären inte
analyserar urinen omedelbart utan sänder iväg den till ett utomstående laboratorium eller
använder ett prov ägaren tagit med sig hemifrån kan man göra en felaktig diagnos om
kristaller. Detta kallas ”falskt positivt” och resulterar i onödig oro för ägaren samt att katten
sätts på en olämplig diet av låg kvalitet.
Med tanke på njur- och urinblåsehälsa överhuvudtaget kan jag inte nog betona hur viktigt
vatten är, både i förebyggande och terapeutiskt syfte, i behandlingen av sjukdomar i detta
organsystem. Att tillsätta 1-2 matskedar vatten (rent eller smaksatt – som tonfiskvatten,
musselspad, kyckling- eller köttbuljong) per burkmatsmåltid är mycket välgörande för dessa
patienter, precis som användandet av vattenfontäner. Gör ditt eget tonfiskvatten genom att
blanda en burk tonfisk med tre koppar vatten. Rör om och låt stå ca 15 minuter. Häll vattnet
i iskubsformar. Frys för att förlänga förvaringstiden. Använd täckta formar så att det
smaksatta vattnet smakar och luktar friskt.
I fall du fortfarande oroar dig för kristaller, fundera på denna liknelse:
I fall löv faller på uppfarten till ditt garage (vilket är en normal situation), och du inte
regelbundet krattar bort dem, kommer de att ansamlas där och orsaka problem. Om du
tänker dig kristallerna som löven i den här liknelsen är det lätt att se hur burkmat gör ett
bättre jobb med att ”kratta” kattens blåsa än torrfoder gör.
För att repetera är kristaller inte ett onormalt fynd i katturin. De kan dock bli ett
problem om människan fortsätter att insistera på att ge katten en diet med låg
vattenhalt.
– IBD – inflammatory bowel disease: IBD kan orsaka kräkningar, diarré och/eller
förstoppning hos katter. IBD kan också ge sig till känna med viktminskning som enda
kliniska tecken. Det finns många obesvarade frågor om denna sjukdom, men det verkar
logiskt att börja med att behandla ett mag-/tarmproblem med en diet lämplig för arten.
Alltför ofta behandlas dessa katter först med höga doser steroider och ett spannmålsrikt
specialtorrfoder. Jag känner starkt att detta vanliga behandlingssätt måste överges. Det
finns ett imponerande antal anekdotiska rapporter om katter som haft svåra problem med
IBD vilka uppvisat dramatisk förbättring när all torr mat togs bort från deras diet. (Steroider
– under lång tid eller tillfälligt – är nödvändiga i vissa fall, men vi måste fokusera mera på
att ge dessa patienter en lämplig diet.)
För att ta det hela ett steg längre finns det många rapporter om katter med IBD som
blivit mycket bättre med en balanserad, spannmålsfri, diet med rått eller lätt kokat
kött. Se sidan Making Cat Food på catinfo.org för ett balanserat recept som hjälpt många
IBD-katter.
– Fetma: Fetma är ett extremt vanligt och mycket allvarligt hälsoproblem hos katter. Till
exempel utvecklar överviktiga katter fyra gånger mer sannolikt diabetes än katter vars vikt
är optimal. Feta katter är mer benägna att få ortopediska problem och kan ofta inte tvätta
sig själva ordentligt. Obligata köttätare är skapta att få sina energibehov fyllda av en
proteinrik diet med måttlig mängd fett och få kolhydrater. Kolhydrater används knappt alls
för energi och de som inte används omvandlas till och lagras som fett. De så kallade lightfodren
som finns på marknaden har minskat på fetthalten. Valet står sedan mellan att öka
protein- eller kolhydratinnehållet eller bådadera.

Eftersom protein (kött) är dyrare än kolhydrater (spannmål) väljer fodertillverkarna
att höja kolhydrathalterna i fodren vilket gör dem mycket artolämpliga samt
ohälsosamma.
En optimal diet för viktminskning borde innehålla mycket protein (över 40 % av kalorierna)
och lite kolhydrater (under 10 % av kalorierna). Se Merricks foderlinje för exempel på
denna profil.
Många katter som äter de kommersiella ”light”- eller ”less active”-dieterna minskar inte i vikt
eller så minskar de i vikt men förlorar muskelmassa samtidigt som de förlorar fett. Det är
inte vårt mål. Målet är att katterna tappar fett men behåller sin muskelmassa.
I flera studier gick katter som fick en högprotein-/lågkolhydratdiet ner i vikt men
bibehöll den del av kroppsvikten som inte består av fett. Katter som fick en diet med
mycket kolhydrater och lite fett gjorde inte det.
Många kattägare ger mycket små mängder av dessa lightfoder i hopp om att deras katt ska
gå ner i vikt. Att ge en liten mängd av en diet som är olämplig för arten är dock inte svaret!
Det slutar ofta med att kattägaren har en vresig, överviktig eller tunn katt som kan ha
förlorat för mycket muskelmassa.
Se Mollys och Bennies viktminskningshistoria på catinfo.org – sidan Feline Obesity – och
läs om hur dessa söta katter gick från inaktiva feta katter som knappt kunde gå eller tvätta
sig själva till friskare och gladare kattdjur.
Mollys veterinär hade förskrivit Hill’s torrfoder Prescription r/d men det är en diet av låg
kvalitet med mycket kolhydrater (33 %). Det finns många mycket hälsosammare – och
billigare – sätt att handskas med övervikt hos katt. Om du funderar på att använda
spannmålsfria torrfoder med mycket proteiner och lite kalorier måste du dock förstå att de
är mycket kaloritäta och ofta resulterar i viktökning förutom att de är skadliga för
urinvägarna på grund av att de innehåller så lite vatten.
– Hepatisk lipidos (fettlever): Detta är den vanligaste metaboliska leversjukdomen hos katt.
Katter som inte äter på över 48 timmar riskerar att utveckla denna allvarliga och ofta
dödliga sjukdom. Även slanka katter kan få hepatisk lipidos, men överviktiga katter är
mycket mer benägna att utveckla denna sjukdom. Att ge en burkmatsdiet med mycket
proteiner och lite kolhydrater hjälper katterna hålla en optimal och hälsosam kroppsvikt och
detta gör i sin tur risken för fettlever mindre.
– Tandsjukdom: Det har länge påståtts att katter har mindre tandsjukdomar när de får
torrfoder istället för burkmat. Dessa påståenden är rejält övervärderade, felaktiga och stöds
inte av färska studier. Denna (bland veterinärer och lekmän) frekvent upprepade myt
fortsätter skada katter eftersom den vidmakthåller tanken att katter skulle behöva få sina
matskålar fyllda med ohälsosamt foder för att hålla sina tänder rena. Föreställningen att
torrfoder befrämjar tandhälsan är ungefär lika vettig som åsikten att knapriga småkakor
vore bra för våra tänder.
För det första är torrfoder hårt men skört och krossas enbart mellan tänderna utan någon
abrasiv (slipande) effekt. För det andra är kattens käkar och tänder skapade att skära
igenom och riva sönder kött – inte bita sönder torrfoderbitar. För det tredje sväljer många
katter största delen av sina torrfoderbitar hela.

Det finns många faktorer – kända och okända – som bidrar till tandsjukdom hos katt;
exempelvis genetiska faktorer, virus, diet och det faktum att katter inte borstar sina tänder
som människor gör. Det finns fortfarande många obesvarade frågor rörande det faktum att
katter ofta lider av dålig tandhälsa, men ett uppenbart svar ligger i att människan ger
katten en diet som inte ens liknar den de skulle äta i naturligt tillstånd.
När katter äter sina byten i det vilda sliter deras tänder i kött, skinn, ben, senor och
ligament. Detta är långt från konsistensen hos torrfoder och burkmat.
Varken torrfoder eller burkmat liknar kattens normala diet av möss, fåglar, kaniner och så
vidare. Baserat på det en katt äter i naturen är det logiskt att ge en del av maten som stora
köttbitar (så stora som du kan få din katt att gnaga på) eller fåglars muskelmagar
(hårdtuggade och trådiga), sådant som katters tänder är gjorda för att äta. Rått kött är mer
svårtuggat än kokt kött så jag föredrar att använda rått – eller skållat – kött för att befrämja
tandhälsan. (Se Making Cat Food – Dental Health på catinfo.org).
Observera frasen ”en del av maten” i stycket ovan. Det är mycket viktigt att förstå att
enbart kött (alltså utan ben eller någon annan kalciumkälla) är en mycket
obalanserad diet eftersom det finns minimalt med kalcium i kött. Kom ihåg att när katter
äter sina normala byten så äter de benen samtidigt med köttet.
När kött ges som ett tillskott till någon kommersiell burkmat är det säkert att ge ~15 % av
de dagliga kalorierna i form av rent kött. Om en katt till exempel äter 190 gram burkmat per
dag kan du i fortsättningen ge 160 gram burkmat plus 30 gram muskelkött i ett stort stycke
per dag.
När människor frågar mig hur ofta de ska ge sina katter köttstycken svarar jag med att
fråga dem hur ofta de borstar sina egna tänder. När man talar om tandborstning är detta
förresten det oslagbart bästa sättet att hålla sin katts tänder friska. Googla ”Cornell
brushing your cat’s teeth” för en utmärkt instruktionsvideo.
(övers. anm: http://partnersah.vet.cornell.edu/Brushing-Your-Cats-Teeth/Entire-Video)
Vänligen observera hur man i videon berättar att man ska låta veterinären göra en
grundlig tandundersökning innan man börjar vänja katten vid tandborstning. Många
katter har munsmärtor men visar inga yttre tecken på det. I fall du försöker borsta tänderna
på en katt som har ont i munnen kommer det att sluta med en katt som är rädd och har
utvecklat en stark aversion mot tandborstar. I fall den här aversionen uppkommer kan det
hända att du aldrig får katten att acceptera tandborstning ens efter att munsmärtorna har
skötts om hos en veterinär.
Lägg märke till att jag inte försöker säga att burkmat nödvändigtvis är bättre för tänderna än
torrfoder. För optimal tandhälsa borde en katt inte äta vare sig burkmat eller torrfoder
eftersom ingetdera av dessa foder befrämjar friska tänder. Vi måste dock tänka på vad som
är praktiskt i typiska hemförhållanden, och att ge en katt en diet baserad på hela kadaver är
inte särskilt praktiskt – även om det vore perfekt för deras tänder. Kompromissen blir att ge
dem lite muskelkött att gnaga på, som ett komplement till att borsta deras tänder om
möjligt, och att sluta lura oss själva att torrfoder är bra för våra katters tänder.
– Felin astma/allergisk luftvägssjukdom: Många katters andningsvägssymtom
(hosta/andningssvårigheter) har avtagit betydligt, eller försvunnit helt, när de satts på en
spannmålsfri burkmatsdiet eller en köttbaserad hemlagad diet. Vissa av de här kämpande
katterna kan helt enkelt ha reagerat på spannmålsproteinerna som finns i stora kvantiteter I
torrfoder eller så kan de ha reagerat på förrådskvalster eller kackerlacksantigener som
finns i torrfoder. Sorgligt nog sätts de flesta katter med tärande lungsjukdomar på en
immunosupprimerande dos av steroider samtidigt som man fortsätter att ge dem en
olämplig diet. Även om steroider är nödvändiga vid många luftvägssjukdomar behandlar
de inte roten till problemet, vilket i många fall kan vara en allergi mot spannmålsproteiner
eller insektsantigener. Steroider kan orsaka diabetes hos katter och gör dem också
känsligare för virus-, bakterie- och svampinfektioner, så det är viktigt att utesluta dieten som
en orsak till kattens luftvägssymtom.
Torrfodrets säkerhet
Torrfoder är långt ifrån en ren, säker och patogenfri foderkälla för din katt. Vänligen se Making
Cat Food på catinfo.org som i detalj redogör för bara några av de många återkallelser av
sällskapsdjursfoder som initierats av att foder kontaminerats med dödliga kemikalier, bakterier
(salmonella osv.), svamptoxiner och förrådskvalster. Problemet med härsknade fetter i
torrfoder diskuteras också på den sidan.
Hur man får torrfodersberoende katter att övergå till burkmat
Kom ihåg att den bästa tiden för att genomföra en dietförändring är när katten är frisk. Att
försöka få en sjuk katt att beredvilligt acceptera en ny typ av mat kan vara problematiskt och en
katt som inte mår bra kan till och med utveckla en födoaversion ifall de associerar den nya
maten med sin obehagskänsla. Alla katter kommer till slut äta burkmat ifall deras ägare är
tillräckligt tålmodig och testar tillräckligt många olika tricks. Se catinfo.org för en åttasidig
artikel med många tips för övergången.
Hemgjorda och kommersiella dieter med rått kött
Många människor reagerar mycket negativt på tanken att ge sin köttätare rått kött, men det är
vad en köttätare är byggd för att äta. Kom också ihåg att vilda katter inte alltid äter hela bytet
direkt när de har dödat det, så köttet de äter är inte alltid alldeles färskt.
Katter skiljer sig från människor när det gäller deras känslighet för matförgiftning. Hos katten
passerar maten mycket snabbare genom tarmkanalen än hos människor (ca 12–16
timmar hos katt jämfört med 24–50 eller mer hos människa). Detta är en viktig poäng eftersom
ju längre tid bakterier tillbringar i tarmkanalen desto mer hinner de föröka sig vilket slutligen gör
att magen kommer i olag.
En rätt hanterad och tillredd rå – eller halvkokt – köttdiet innehåller mycket färre bakterier än
många kommersiella torrfoder. Kommersiella djurfoder kan också innehålla höga halter
mögeltoxiner från spannmål vilket aldrig är en risk i en spannmålsfri och köttbaserad diet.
Det finns många sätt att ge en rå eller halvkokt köttdiet. Ett sätt är att tillaga fodret själv genom
att använda ett mycket enkelt recept. Detta är vad jag föredrar eftersom jag då kan kontrollera
ingredienserna samt hur fodret tillagas – samt också varifrån köttet kommer. Mina katter har de
senaste sju åren frodats på en diet med rått kött som jag gör genom att använda antingen
malda hela kaninkroppar från en väl ansedd farm eller helkött (kycklinglår) som jag själv mal
efter skållning. Jag tillsätter enbart ett fåtal tillskott och vatten för att göra dieten komplett.
Ett annat sätt att ge en rå köttdiet är att köpa en kommersiell sällskapsdjurdiet som kan ges
direkt, t.ex. Nature’s Variety Medallions.

Se Making Cat Food på catinfo.org för en mer detaljerad diskussion om hur man ska tillreda en
balanserad diet. En del människor ger delvis hemgjort foder och delvis kommersiell burkmat för
variation och enkelhet.
Några avslutande tankar
I fall du läst så här långt måste du verkligen vara engagerad i att utfodra din katt med en
hälsosam diet och öppen för nya tankar vad gäller dess näringsmässiga behov. Denna text har
skissat upp vad optimal näring innebär för en obligat köttätare i hemförhållanden.
Det vanligaste klagomålet jag hör från människor är att deras katter INTE kommer äta burkmat
utan ENBART vill ha torrfoder. Mina katter hörde till den här kategorin, vilket inte var så
överraskande eftersom de levt på enbart torrfoder hela sina liv och var mellan 2 och 10 år när
de övergick till en hälsosammare diet. Det tog mig flera månader att övertyga dem om att de är
köttätare och behöver kött – och inte i en torr, överdrivet processad form som också
innehåller alltför mycket kolhydrater och alltför lite vatten. Det var tidvis lite tufft eftersom två av
mina katter blir väldigt vresiga mot sina kattkompisar när de är hungriga. Dessa pojkar tog jag
ibland till ett separat rum under övergångsperioden och gav lite torrfoder eftersom jag inte
tycker om när det är oroligt i mitt hem.
Överraskande nog äter en av mina mest envisa torrfoderknarkare nu glatt en hemlagad rå eller
skållad kött/ben/organ-diet som han faktiskt tycker bättre om än burkmaten. Ska jag vara ärlig
känns det bra ända in i hjärtat att se mina små carnivorer gnaga på kött – ätandes en diet som
är menad för deras art.
Jag utfodrar inte längre med torrfoder överhuvudtaget och jag kan inte föreställa mig att jag
någonsin skulle ge mina katter den sortens diet igen. Katter behöver inte, och drar inte nytta
av, något som helst torrfoder i sin diet. De behöver inte heller ha tillgång till mat 24 timmar om
dygnet.
Många människor som arbetar hela dagarna tror att deras katter kommer att lida om de inte
har kontinuerlig tillgång till mat. Jag lämnar dock burkmat framme upp till 12 timmar till mina
fosterkatter och kattungar. Kom ihåg att kattens matsmältningskanal är mycket olik vår.
Ifall du oroar dig för att lämna burkmaten framme kan du alltid låta en del av maten ha normal
temperatur (”muskroppstemperatur”) och lämna en del frusen. Den frusna delen av portionen
kommer att tina inom ett par timmar och hålla maten färsk lite längre. Detta är också ett bra
trick om du måste vara borta ett dygn eller du inte kan hitta en skötare som kan komma till ditt
hus var tolfte timme när du är på semester. Det finns inga skäl att gå tillbaka till att lämna
torrfoder framme i en skål eftersom katter ska ses efter – och få sina toalettlådor rengjorda –
minst en gång per dygn i alla fall. Normalt ska toalettlådor rengöras åtminstone två gånger
dagligen, så ifall de enbart kommer att städas en gång per dag bör du överväga att sätta fram
en låda till eller två. Kom ihåg att så fort det finns mer än 3–4 ”saker” i en låda så är den
smutsig och behöver städas för att det ska vara rättvist mot din katt eller dina katter.
(övers. anm.: Enligt svenska Jordbruksverkets nya djurskyddsföreskrifter från 2008 ska friska
vuxna katter ses till minst två gånger dagligen. Finlands djurskyddsregler motsvarar dem i
artikeln, vilket betyder att tillsyn en gång per dygn är tillräckligt.)
Allas liv ser olika ut och det finns flera sätt att utfodra sin katt med högkvalitativ näring. Målet
med denna text är att förse dig med kunskap om de speciella dietkrav som din katt har så att du är insatt i hur och med vad du ska utfodra medan du skapar en balans som fungerar för er
båda.
Lisa A. Pierson, DVM
DrPierson@catinfo.org
Uppdaterad: Februari 2010
Informationen i denna text är avsedd att ge generell information och ges utan garantier av något slag. Informationen
som ges här är inte avsedd att ersätta professionella råd från din veterinär och inget i denna text är avsett som en
medicinsk diagnos eller behandling. Frågor om ditt djurs hälsa ska riktas till din veterinär.
Översättning lillhuset@gmail.com
Stort tack till Ulla för professionell korrekturläsning!