Frågor och svar

Hur får du katten att vilja spendera mer tid i samma rum som dig? Mycket är på min katts villkor, 6,5 mån ragdoll. Han fick inte mest uppmärksamhet i sin kull och är inte supersocial, fast vi kommit en bra bit på vägen.

Mitt svar:
Genom att göra varje stund tillsammans rolig eller på nåt sätt avlönande. Det kan gå fort att vänja en katt vid nya rutiner om man fortsätter på samma sätt och inte ger upp, sedan när vanan sitter så behöver man inte köra med några knep längre 🙂
Det tråkiga är om uppfödaren (enligt min mening) har misslyckats lite här, eller om de utvalda avelsföräldrarna inte har rätt temperament. Ja godis och lek är jättebra att alltid ta till, köp godis som är 100% kött så behöver du inte oroa dig över mängden du ger 🙂 Så fort din katt stannar hos dig, belöna! Ropa/locka på katten och belöna när han kommer till dig. Och fortsätt såhär hela tiden. Fel uppväxt gör att det kan ta längre tid men det går! <3

Hej! Är det bättre att en katt är inne där den bor (i villa) ett dygn ensam, än att hon lämnas till en kattvakt i okänd lägenhet, men där hon får sällskap av en person? Klarar dom f.ö ett dygn själv? Hon får mat/vatten så klart. Hon är van att vara ensam hemma på dagarna när jag jobbar (ca. 10 tim).

Mitt svar:
Det är bättre att hon får vara hemma och att nån kan komma och mata, rensa lådan och kanske leka lite med henne. Det kan vara lite förödande för en katt att byta bostad under så kort tid eftersom de är revirskyddande och det kan hända att du kommer hem till en stressad katt efter din resa. Katter måste enligt lag ha tillsyn 2 gånger om dagen så jag rekommenderar inte att den lämnas ensam under lång tid.

Finns det någon spray att spraya på tex julgranen så katterna inte äter på den? Har en huskatt och en MC. Den senare är ej känslig för tex citron eller lök eller så

Mitt svar:
Det finns sprayer i djurbutiker för sådant, vet inte vad alla heter men fråga om detta i butikerna så kan de hjälpa till. Prova annars vinäger om du klarar av att rummet luktar 🙂 Det är hopplöst med katter och julgranar!

Jag är registrerad uppfödare, men har än så länge bara haft en kull av ragdoll. Jag behöll då en av kattungarna, en hona. Mamman är född 2013 i maj och dottern 2014 i juni. De har väldigt mycket glädje av varandra, men det är väldigt tydligt att de är mor och dotter. Det märks vem som är ledaren. Min tanke var att jag iaf ville ha någon mer kull, men vill inte riskera deras relation, så vi måste göra oss av med någon av dem. Så min fråga är, vad tror du? Ska vi para mamman igen, para dottern, eller båda, eller helt enkelt inte riskera det och låta bli och kastrera dem?

Mitt svar:
Denna fråga finns tyvärr inget exakt svar på, dels för att jag inte känner katterna i fråga men också för att detta är otroligt individuellt och baseras på två olika individer. Det kan gå precis hur som helst så jag skulle vilja råda dig till att gå med i gruppen “SVERAK-medlemmar på FaceBook” på Facebook och ställa denna fråga så att flera uppfödare kan ge sin input hur deras erfarenheter ang detta är, och så kan du se vad majoriteten säger.
Det är otroligt vanligt att relationen mellan mamma katt och en avkomma blir förändrad efter en tid tillsammans eller efter en livsförändring så som när nån av de får ungar så var försiktiga när ni tar beslutet och ha en åtanke om hur ni vill gå vidare om de plötsligt inte går ihop längre.
Hur som haver så önskar jag dig lycka till och hoppas att det slutar med rätt val!

Jag har två innekatter, de är honor och är kastrerade.
Den ena katten har fått in vanan att kissa på täcke, filtar, kläder tom kissat på skor.
Katterna är nu 3 år och hon har alltid hållit på så här. Tidigare när hon var en kattunge hade hon svårt att hålla sig och när hon blev äldre trodde jag att det var för att hon inte var kastrerad ännu. Men det är hon nu, tror att hon vantrivs men vet inte varför. Har testat byta kattsand men vet inte vad jag mer ska göra?

Mitt svar:
Eftersom du säger att hon hade svårt att hålla sig när hon var liten så tycker jag det låter som att det kan finnas en medicinsk anledning till detta vilket ni bör utreda för att se om hon behöver hjälp med.
En katt kan reagera på detta sätt även om det inte är problem med just de delarna som har med kisseriet att göra, så tänk på att en ordentlig koll med kroppens värden kan vara att rekommendera här.

Om det skulle vara så att det inte finns något fysiskt fel på henne så kan det vara så att hon inte trivs med sin boendesituation, och där finns det många små saker som jag skapa detta problem, och det gäller att vara lite lyhörd för vad det kan vara som gör att hon inte trivs.
Dels vill jag rekommendera dig att läsa mina tidigare svar ang detta.
Katter vill ha en trygg tillvaro, och vissa är mer känsliga än andra. Förändringar hemma kan skapa detta problem, ex byte av mat, sand, möbler, människor i hemmet osv. När de kissar på täcke och filtar så kan det ibland betyda att det inte känns bra att stå i sanden och de vill ha något skönare att stå i, även där får man vara lite detektiv och testa sig fram om detta är problemet. Toalådan kanske står på en mindre tillfredsställande plats? Prova ett tag att ha lådan i det rummet hon nu går in för att kissa på fel ställe.
Det kan även hjälpa att sätta in Feliway dispenser ett tag nu ifall det är så att hon är stressad över något.
Jag hoppas verkligen att ni hittar vad det är som gör henne såhär, lycka till!

Hej! Hoppas du kan hjälpa mig! Min honkatt som är ca 12 år är utekatt sen två år tillbaka och är nu borta mer och mer!
Ugglan som hon heter var förut en sån katt som alltid höll sig nära hemmet och kom när jag ropade men nu upplever jag att hon sticker långt bort och håller sig borta i 7-8 h men nu har det gått så långt som 13-14 h. Hon har även slutat komma när jag ropar känns det som (eller så är hon så långt bort att hon inte hör mig).
Denna förändring har kommit gradvis sen jag flyttade till ett hus som ligger vid en skog – enda ggr hon håller sig hemma är i princip nästan bara när jag inte släpper ut henne. Då kommer hon gärna och ligger bredvid mig och gosar lite men allt mindre än förut även om hon nästan alltid är i samma rum som mig. Jag berömmer henne när hon kommer hem med möss (flera gånger i veckan) och ger henne god mat/godis för att visa att jag är glad att hon är hemma, går oxå på promenader med Ugglan ibland (då hon följer efter mig) vilket hon verkar uppskatta.
Dessa förändringar startade när jag lärde min andra katt Tussan (som förut bara varit innekatt) att oxå vara utekatt. Då Tussan bara hänger runt huset kändes det som att Ugglan utvidgade sitt revir bortåt. Tussan å Ugglan trivs bra ihop och tvättar varandra men jag har sett en del uppburrade svansar sen båda har blivit utekatter.
Nu känns det som att hon är borta mer och mer och bara kommer hem för att äta nästan. Jag har skaffat en pejlare som kommer med posten snart så jag kan leta reda på henne i skogen men finns det nått sätt jag kan få henne att vara hemma mer? Håller hon på att bli förvildad?
Tacksam för svar!

Mitt svar:
Jag kan lugna dig med att det är otroligt liten risk att din katt kommer att bli vild ? Hon är i sitt rätta element nu och det är från kattens sida väldigt bra, men detta är såklart något som blir lite trist för ägaren. Det är något man får tänka på när man har utekatt, att det kan bli så, och då får man överväga vilket man föredrar mest.
Det du kan försöka luska ut är om hon går till någon annans hus för att ex äta, då kan det vara en sån sak som håller henne borta lite längre.
Så länge hon mår bra och verkar glad så är det inget att oroa dig för, men det betyder ju även att du får vänja dig vid att hon inte är hemma så mycket. Katter får deras naturliga motion och aktivering av deras sinnen ute i naturen, och om hon varit innekatt i 10 år och nu blivit utekatt så tar hon nog igen lite när hon inser vad skoj det är ute ?

Har en innekatt Perser som helt plötsligt började uppföra sig jamigt hela dagen lång.
Kille ej kastrerad – skvätter inte inne.
Jag har haft inneboende under två veckor vilket jag aldrig haft tidigare.
Kan en katt vara så superkänslig?
Kan jag inte ha inneboende mer?
Katten går först!!!

Mitt svar:
Du säger att denna katt inte är kastrerad, och om det är så att han har blivit könsmogen ännu så kan det mycket väl vara så att han nu börjat ropa på damer ? Alla katter gör inte det och vissa gör det i perioder. Min ena hane hann bli 2,5 år innan han började ropa dagarna i ända. ?
Men det kan även vara så att han har reagerat på den nya omställningen där hemma, katter är lite känsliga med det där, men isåfall bör det gå över om ett tag. Annars är det nog damer han ropar efter.

Jag är  min katts ”Bitch”. Han talar om för mig när han är missnöjd eller vill något genom att bita mig. Det värsta är att nu har han börjat vara sån mot min dotter också och jag vill inte hon ska bli attackerad och rädd.
Jag tycker dessutom att det accelererar. I helgen var jag ute i trädgården och fixade lite. Så kom han och vi busade lite som vi brukar göra. Då vänder han sig tvärt om och bara blänger på mig med vinklade öron och på nåt konstigt sätt känner jag hans vibbar och sträcker ner handen varvid han hoppar på min arm. Men jag får tag i honom och han slutar och då släpper jag honom så han kan slinka iväg. Självklart säger jag ”nej” och så, men tror inte riktigt han fattar det. Efter en liten stund är jag i en annan del av trädgården och rafsar efter gräs i rabatten. Då attackerar han mig från andra sidan häcken. Jag hade ju ganska mycket på mig så det blev inget, men han går verkligen till attack, hårt.
Det som gör mig orolig är att han även attackerat en liten grannflicka – hon är väl 6 år. Han har bara attackerat mig innan men helt plötsligt ger han sig på andra också. Nu känns det väldigt olustigt att släppa ut honom. Tänk om flickan kommer själv och han får för sig att attackera henne igen. Hon blev ju jätterädd och ledsen såklart! Att ha honom som bara innekatt går inte. Då får jag köpa en rustning för att freda mig…
Har börjat fundera över att omplacera honom, t o m avliva honom för vem vill ha en sån knäpp katt?
Sen har vi den andra sidan, den gosiga killen som bara vill ha en klapp och lite kel och som busar och är allmänt fantastisk. Han är en otroligt vacker, röd, Norsk Skogkatt. Har hört att röda katter är mer aggressiva, är det verkligen så?

Mitt svar:
Det låter såklart inte kul att det ska behöva bli sådär. Det låter som att katten är lite osäker/otrygg ute i trädgården, det kan komma sig av ex lukter ifrån andra katter i närheten. Är han okastrerad så brukar detta vara mer vanligt än hos kastrerade katter, men förekommer hos båda. Ett sånt här beteende kommer sig bara för hos en katt som inte är helt säker på sin situation på något sätt, vad det gäller är svårt att säga bara såhär för det kan bero på mycket, det blir upp till er att leka lite detektiv och försöka hitta vilka platser och vilka dagar som han verkar mer lugn på och sedan jämföra vad skillnaden mellan den ena dagen till den andra är för att hitta vad som gör honom lite hoppig i sitt beteende.

Jag har en 5-årig hankatt som är väldigt nervös och rädd av sig och har alltid varit men det går så långt att han kan kissa ner sig av rädsla speciellt när han hör dammsugaren . Så när vi ska dammsuga så måste jag stänga in honom i ett annat rum och även då kan han kissa på sig.
Han springer även undan om man kommer emot honom.
När man väl får tag i honom då njuter han och spinner och stryker sig emot en.
Vad kan jag göra för att hjälpa? Han går på lådan som han ska och äter och dricker men som sagt blir han för skrämd så kissar han ner sig

Vår katt gör normalt sina behov ute. Men kalla vintrar och om vi är borta så har hon en kattlåda på badrummet som hon går på. Nu har det hänt några gånger att hon har kissat på andra ställen än på lådan och då ofta i min sko, på mattan eller på parketten i ett hörn. Hur kan vi undvika att det händer (förutom att se till att lådan är ren…)? Samt vad kan vi göra för att hon inte ska gå till samma ställe igen och hur får vi bort lukten?
Tacksam för svar!

Min katt attackerar mig när jag sitter på toan eller när jag ska gå in i duschen. Han biter tag i mitt ben och jag säger Nej!! Sen hoppar han upp på min arm och biter hål på skinnet. Såhär gör han bara på mig men inte på min man. Vad tror du det kan bero på?

Hej jag bor tillsammans med en kattkille på ett år och kattkille på tre år , båda är kastrerade. Båda katterna får vara ute den yngsta sedan ett par månader. Lillkillen tror att det är svängdörr och kräver ständig uppassning med att öppna och stänga ytterdörrar och mitt liv kretsar kring att passa på dörrar.
Han pratar och skriker under hela dagarna och även på nätterna. Jag kan sitta i ett rum och han går och pratar i ett annat. Oerhört stark vilja. När han håller på med sitt skrikande klagar folk när jag pratar i mobilen på att han låter och jag oroar mig för grannarna. Han är helt orädd och det spelar ingen roll om jag skriker eller fräser på honom eller pratar snällt.

Det började i slutet av februari. Han har fullt med leksaker , klösträd och en bra relation med sin kattkompis. Han är helt frisk och växer bra. Han är världens mysigaste och vill mest av allt vara med mig. Numera när jag kommer hem öppnar jag dörren för att släppa ut honom och till skillnad från när han inte fick så smiter han inte ut utan vill gärna mysa en stund innan han går ut på äventyr. Lägger jag mig i sängen så kommer han, byter jag stol så kommer han. Han är svartsjuk så fort jag myser med hans kattkompis. Jag håller på att bli galen. Har tidigare provat Feliway med tveksam effekt. Jag är jättetrött och mitt tålamod är på bristningsgränsen.

Mitt svar:
Jag känner igen detta beteende, mycket väl. Den unga katten har övertaget där hemma och tror han kan göra precis som han vill, även med er människor. Detta är vanligt när man kanske har haft svårt för att sätta gränser. Jag brukar berätta om detta för mina kattungeköpare, att det är viktigt att sätta gränser och hålla sig vid dom för annars kommer katten att stå högre i rang än dig.

Typiska saker som kan framkalla detta beteende är att man gör som katten vill när den ber om det, ex öppnar en dörr när han ropar eller ger mat när han ropar även fast han egentligen inte ska ha mat då – detta är att belöna beteendet och det gör att han fortsätter. När det väl gått så långt så kan det ta lite tid att vända detta och det betyder såklart en tid med mycket gap och skrik som man får lov att stå ut med, men det blir bättre.

Det låter ju som att han i övrigt är fullt frisk och välmående, hans prat kan ha att göra med hans gener, om det är en blandraskatt så kan det finnas ex siames i generna som gör att katten helt enkelt är pratig av sig och det går inte att göra så mycket åt.

Detta med att springa ut och in är bäst avhjälpt med en kattlucka, det finns luckor som läser av chippet så att endast era katter kommer igenom luckan. Han har mycket leksaker och det är jättebra, dock betyder inte det att det är rätt leksaker för honom, en katt blir lätt uttråkad och kan då få ett rastlöst beteende och det låter väldigt likt det du beskriver. Det finns så kallade aktiveringsleksaker som kanske vore något för honom, det finns ett flertal olika sorter på marknaden och tanken är att den ska locka fram jaktinstinkten i katten så att alla sinnen får utlopp för din energi, annars kan denna energi byggas upp i kroppen och tas ut på annat sätt (tillbaka till det rastlösa beteendet)

Så jag tycker du ska börja sätta gränser och helt enkelt säga nej, det är du som bestämmer och inte katten ?
Det kommer att vara världens bästa belöning i slutet av detta, även om det kan kännas som en jobbig väg dit.

Jag och min flickvän har blivit sambos. Vi har flyttat in i min lägenhet där jag har levt med mina två katter Issa och Cid. Hon hade med sig sin katt susie hit.
I början gick det bra, det ända som var var att de fräste och boxade lite på varandra i början men inte värre än så. Det gick några veckor utan problem och vi var väldigt lättade över detta eftersom Susie är en katt som gillar att vara lite för sig själv och tog dessutom lång tid på sig innan hon var social med min flickvän i början av deras bekantskap.

Men en dag råkade min flickvän trampa susie på svanens och då brakade ett herrans liv ut mellan katterna, då Susie börjad springa tvärs över lägenheten och de två andra katterna flög på henne och snart var det jage över hela nedervåningen och tillslut upp för trappan och snart var susie längst in under sängen. Snart började Cid att gömma sig på ett säkert ställe i lägenheten och syntes knappt till och issa började mer och mer att jaga eller hoppa på susie.
Ett tag bodde alltså susie under sängen och Cid på det här säkra stället. Till en början efter detta som inträffat lät vi susie vara på övervåningen och hade både mat och toalett där för vi tänkte att det kunde vara bra för henne så hon inte kände sig stressad. Vi köpte även de där medlet feliway (eller hur det nu stavas) och lät det vara så ett tag. Men sen pratade min flickvän med en på hennes jobb och denne sa att vi skulle ta bort det så för henne. Vi gjorde det och flyttade ner susie till undervåningen. Men nu har det blivit så att susie inte ens får gå utanför soffan och har även börjat kissa och bajsa där under. Nu har vi bokat tid för sterilisering på issa och Cid för att kanske underlätta för dem. (Susie är sedan tidigare steriliserad) Vår fråga till dig är om du har några bra idéer på hur man kan arbeta vidare med katterna för ingen av oss vill göra sig av med dem.

Mitt svar:
Vilken tråkig olycka det blev för Susie. En sådan händelse kan få en redan underlägsen katt att tappa förtroendet för oss människor lite grann och jag tycker att hon behöver massvis av belöning ifrån er nu, ex när hon väljer att titta fram eller om hon lyssnar när ni ropar hennes namn osv. Belöna henne för varje bra sak hon gör nu och tvinga er inte på henne, lägg er ner bredvid soffan och prata mjukt med henne och ge en godis, det kan räcka långa vägar.

Ni skriver att de två andra katterna är fertila, så jag kan nästan lova att förbättring kommer ske efter de blivit kastrerade båda två, för just nu så är lilla Susie lägst i rang vilket gör de andra två lite mer dominanta. Efter kastreringarna så ligger alla 3 på samma nivå och det är dags att börja en ny introducering som får gå sakta. Belöning är det bästa medlet för att få katterna att förstå att de gjort något bra, och många gånger väljer dom att göra samma sak igen för att de vet att de fick en godis sist. Så varje godartat möte mellan dom, belöna allihop!
Tvinga inte nån av dom att göra något, utan låt dom själva få välja, detta gör att de bygger upp ett nytt förtroende för er som människor.

När det gäller katter så är tålamod något vi alltid måste ha, och jag kan lova att belöningen i slutändan kommer vara värt det. Det kan kännas frustrerande till en början att behöva skynda långsamt, men katterna behöver det och ett litet framsteg i våra ögon kan vara ett jättesteg för dom, så när något förbättras, gå inte för fort fram med nästa steg utan fortsätt likadant och var helt säkra på att just detta framsteg håller i sig och inte bara var en engångsförtéelse.

Ge inte upp! Efter kastreringarna har ni alla möjligheter att lösa denna tvist mellan dom ?

Vi har en huskatt som är en hona. Hon är fem år. Hon är ej steriliserad eller kastrerad. Hon är inte jättegosig, men kommer ibland när hon själv vill gosa.
Hon har nu börjat morra och fräsa mot oss och ibland anfaller våra fötter och ben. Vi har diskuterat fram och tillbaka vad det beror på. Är hon ensam? Är hon sjuk och har ont någonstans? Är hon för bortskämd? Vill hon hämnas mot något hon tycker vi gjort mot henne som vi inte är medvetna om?

Mitt svar:
Att en katt som vanligtvis inte gör detta och bara sätter igång en dag, är ett tecken på att något har förändrats. En 5 årig katt som inte är kastrerad låter som tydliga tecken på att det börjat ske lite mindre bra saker i kroppen. En honkatt mår inte bra att leva ett liv som fertil när hon inte ska ha ungar, och det är otroligt hög risk för både infektioner men mest för tumörer och cancer. Jag tycker ni bokar in ett veterinärbesök så fort ni bara kan så ni får kolla om det redan har hänt något, som gör att hon beter sig såhär.

Och i samband med detta så bokar ni in för kastrering.
Efter någon eller några månader efter kastreringen så kommer hon med stor sannolikhet komma och mysa med dig mycket oftare, det är den goda bieffekten av kastrering ?

Hoppas att det inte skett något inom henne än, och att det bara är hennes hormoner som spökar nu.

Hejsan vi har en kattunge här hemma på ca 8 v som totalvägrar använda lådan. Vi tömmer ofta och har klumpbildande och doftfri, även utan lock. Han har aldrig velat gå och sätter sig överallt om vi sprayar så letar han upp nytt . Vad kan det bero på ? Vad kan vi göra för att få han börja gå på lådan?

Mitt svar:
Normalt så lär man ungarna att gå på lådan ifrån 4 veckors ålder och de bör klara det inom ca en vecka, men under tiden så är det lite jobb med att hålla koll. Jag rekommenderar att ni minskar ytan som katten får vara på i ca en vecka, så att toalådorna finns nära tillhands och använd gärna många lådor. Ni kan även testa med en annan sorts sand än den ni använder idag, kanske gillar han den inte. Det bästa är en finkornig sand som är bekväm att gå på.

Hej!
Undrar om du har några råd att ge angående våra två nioåriga katt-tjejer (kastrerade) som nu blivit ovänner..? De flyttade hem till oss när de var ett. De kommer ifrån ett katthem och hade inte blivit vanvårdade innan de kom dit men var liksom ohanterade. Tillbakadragna och ville inte bli rörda.
Detta jobbade vi med och de är numera jättemysiga och tillgivna med oss fast kan fortfarande vara blyga inför främlingar. Stor hjälp hade vi av en tredje katt som fick flytta hem till oss för sex år sen, en stor lugn och oerhört gosig hankatt som levde för att klappas och mysa. Han kom in i kattgemenskapen helt problemfritt och alla fann direkt sina platser. Tyvärr hade han hcm och vi förlorade honom i sjukdomen i somras. Efter det har våra två tjejer också varit sjuka i omgångar med medicinering och forl – operation bl. a. Men konstaterat friska efteråt!Men efter allt som hänt i somras så har katterna alltså blivit osams! Det är främst den ena -Birka- som fräser och morrar år den andra. Någon av dem kissar ibland bredvid lådan. Tjejen som blir fräst åt -Bernadine- vill gärna ha kontakt med Birka och hoppar t ex upp i sängen som hon ligger i och lägger sig en bit ifrån. Det accepteras men om de möts på närmre håll börjar Birka morra och fräsa och slår ibland till Bernadine.
Jag har skaffat Feliway för att se om det kan hjälpa dem men söker en permanent lösning för att hjälpa dem må bra tillsammans och komma överens igen. Tidigare har de varit jättebra kompisar och sovit tillsammans, tvättat varandra osv. Jag hoppas du har någon bra idé!